Uncategorized

Pansarhjärta

Pansarhjärta av Jo Nesbö
Det är först det senaste halvåret som Norges största deckarförfattare Jo Nesbö har letat sig in i min bokhylla. Varför det är så kan jag inte riktigt sätta fingret på, kanske har det med min skepsis mot tokhyllade fenomen eller så har baksidestexterna helt enkelt inte lockat.
När så Huvudjägarna plötsligt landade överst i läshögen var jag såld. Vilket driv, vilket språk. Jag blev genast förälskad i flera meningar och bröt huvudregeln om att inte skriva i böcker. Jag vek hundöron och strök under fler och fler meningar.
Hemma ligger den senaste boken Polis och väntar men på semestern fick den 647 sidor tjocka Pansarhjärta följa med. Tack och lov för sommarregn säger jag bara, för när jag började läsa var det svårt att sluta. -den vid det här laget rejält tilltufsade Harry Hole har dragit sig tillbaka i ett spel- och knarkrus i Hong Kong men lockas tillbaka till Oslo av beskedet om faderns allvarliga sjukdom och det faktum att en seriemördare härjar i området. Något han säger sig skita fullständigt i men som han naturligtvis inte kan hålla fingrarna borta ifrån.

Pansarhjärta är liksom alla historier om seriemördare grym och blodig. Flera kvinnor hittas brutalt mördade och polisen kan inte se något samband. Till en början kan de inte ens fastställa dödsorsaken. Om Nesbö, liksom så många andra thrillerförfattare, stannat där och valt att grotta ner sig i de kladdiga detaljerna så tvivlar jag på att jag orkat med att läsa alla färdigt, men liksom i Huvudjägarna så styr han bort fokus från själva morden. Det intressanta blir pusslet att lösa gåtan och hitta mördaren. Det är mycket skickligt gjort och inte så många som klarar av det. Polisarbete tillhör inte det jag normalt älskar att läsa mest om.
Dessutom lyckas Nesbö med konststycket att få historien att leva hela vägen. Trots de många sidorna hålls intresset och nyfikenheten uppe hela tiden och jag blir inte det minsta sur när handlingen ändrar riktning för femtioelfte gången, för det känns trovärdigt. Jag nickar bara instämmande och tänker att ja, ja, naturligtvis. Så måste det ju vara, och det tillhör verkligen inte vanligheterna. Normalt blir jag bara trött när författare försöker slänga in en extra sväng på slutet och en twist som avslöjar att den skyldige är en person som knappt ens nämnts tidigare i boken.
Betyg: ****
Antal sidor: 647

Förlag: Pocketförlaget

2 reaktioner på ”Pansarhjärta

  1. Jag är en av de som tokhyllas Jo Nesbö! Fast jag gillade dock inte huvudjägarna så mycket. Om du ska läsa Polis rekommenderar jag att i alla fall läsa Gengångare innan, de hör ganska mycket ihop 🙂 Annars har jag också hoppat lite i serien faktiskt..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

åtta + tretton =