Mordet på en sjöjungfru – del 3

Kapitel 42 – eller 07:55 om man lyssnar

Mer än halvvägs igenom Mordet på en sjöjungfru nu och jag måste säga att det här är riktigt bra. Spännande, välskrivet och oförutsägbart. Att HC Andersen inte kommer att hängas för mord, det kan jag nog med ganska stor säkerhet hävda. Jag menar, vi vet ju alla att hans författarkarriär sträckte sig betydligt längre, fyrtiotalet år faktiskt, än boken. Men i övrigt… ja, det kan gå hur som helst här.

Kan det vara så att sockret är den avgörande faktorn? Det som får Andersen och Molly att lösa gåtan och hitta den verklige mördaren och därmed frikänna Andersen? Vi får väl se. Klart är att det gav dem en liten skjuts på vägen i alla fall.

Eller är det Mollys nya anställning som är viktig här? Kanske. Den ger hur som helst en väldigt målande, om än inte smickrande, bild av livet och frosseriet i de mer välbeställda cirklarna i 1830-talets Köpenhamn. Om igen går mina tankar till 1793. Det är skitigt i städerna vid den här tiden, odören som sprider sig från sidorna gör mig lättad över att slippa leva i stanken. Samtidigt fascineras jag över de som gjorde det. Kanske vänjer man sig.

Jag har lite drygt tre timmar kvar att lyssna och är tacksam för att jag ska jobba på Akvarellmuseet i Skärhamn i morgon, det blir nästan två timmars härlig lyssning i bilen. Betydligt närmare gåtans upplösning då.