Först ut, ett förbud mot mord

En gång är ingen gång, två gånger är en vana – och att inleda läsåret med kriminalinspektör Gamache har blivit lite av en tradition. Förra året läste jag Begrav dina döda och 2019 startar läsåret med Ett förbud mot mord.

Och vad passar väl bättre än att inleda det nya året med en gammal bekant? Det är ren läsglädje när jag åter får möta Gamache och följa med när ha löser mordet på den unga kvinnan vid Lac Massawippi.

Gamache och hans fru har åkt på sin årliga resa till värdshuset Manoir Bellechasse för att fira sin bröllopsdag. Samtidigt har familjen Finney samlats på värdshuset för en släktträff. Sommarvärmen påverkar dem alla olika och det dröjer inte länge innan en av kvinnorna hittas död, krossad av en staty i trädgården efter nattens värmeåskväder. Vid första anblick ser det ut som en olyckshändelse, men Gamache är inte lika övertygad.

Det är något mysigt över Louise Pennys kriminalromaner. Det kan ha med den sympatiske huvudpersonen att göra, det är svårt att inte tycka om Gamache, miljöerna är också viktiga, Kanada verkar fantastiskt och jag blir sugen på att åka dit, men mest har det antagligen att göra med Pennys skickliga berättande att göra. Det är inga stora åthävor, inga snaskiga detaljer, så långt ifrån blodigt frosseri man kan komma. Istället bjuds vi på intelligenta och smarta mordgåtor.

Arvet efter Agatha Christie är tydligt och kopplingarna till Morden i Midsommer känns naturliga att göra, men det här är så mycket mer. Det är välskrivet, spännande, vackert, intressant – ett stycke ren och skär läsglädje helt enkelt.

jc.magnusson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × 5 =

Tillbaka till toppen