Förbannade kärlek!

Ja, det är det säkert många som tänkt genom åren för kärlek kan vara lika frustrerande och smärtsam som den är vacker och ljuvlig.

Lite så blev det samlade omdömet när Bokkvartetten igår träffades för att prata om Colleen Hoovers bok med samma titel. Som en ljuvlig pralin – välsmakande och söt men ack så förgänglig.

För det är ljuvlig läsning Hoover bjuder oss på i Förbannade kärlek. Härligt lättläst underhållning som man helst vill läsa i en sittning för att kunna njuta ordentligt. Och det är precis vad som behövs för att väga upp mordhistorier och kriminalromaner ibland – ren och skär underhållning. Skön njutning för stunden.

Det finns en bra och tänkvärd historia i bakgrunden som man gärna vill veta mer om, vad är det egentligen som har hänt Miles? Vad är det som spökar och gör honom livrädd för relationer och kärlek? Vi hade gärna strukit ett par av sexscenerna för att ge mer plats åt den historien. 

Och Cap! Som vi älskade Cap! Fler åttioåriga hisskötare åt folket. Ljuvliga, ljuvliga man. Alla borde ha en sådan som han i sitt liv.

Vad vi däremot hade lite funderingar över, och som vi även diskuterat innan (tack till alla appar som gör bokprat möjligt när som helst på dygnet) var valet att låta vissa textpartier vara centrerade. Partier som normalt brukar kursiveras i böcker. Varför? Det gjorde det en aning svårläst och man tvingades sakta ner läsningen, vilket kanske i och för sig är bra ibland.

Kontentan? Vi är inga fans av centrerad text i böcker, men njöt av härlig underhållning.