Tyvärr, måste jag tillägga.
Årets litterära resmål är hittills förutsägbart koncentrerade till Västeuropa och USA, med några enstaka undantag. Som fåtöljresenär har man förmånen att kunna bege sig vart som helst på vår jord, och även långt utanför den, så snart man känner för det. Nya länder, städer, samhällen och världar kan upptäckas omedelbart. En fantastisk möjlighet. Men i år verkar just Australien vara en hård nöt att knäcka.
Sedan vi i Bokmalen (en bokcirkel som nu är inne på sitt 17e år!) förra året ägnade oss åt Jorden-Runt-Läsning där vi valde böcker från nya länder har jag försökt utvidga min bekvämlighetszon lite och ge mig ut på nya upptäcktsfärder, hitta nya bokpärlor. Men, det ska sägas, jag läser för underhållningen och om en bok (som inte är en bokcirkelbok) inte tilltalar mig så slutar jag läsa. Det finns alldeles för många bra böcker där ute för att jag ska lägga energi på sådana jag inte tycker om.
Just Australien är ju inte direkt något kioskvältarval egentligen. Kulturen och litteraturen skiljer sig inte särskilt mycket från vår egen och jag har tidigare tyckt om såväl Liane Moriarty som Jane Harper men den här sommaren funkar det inte riktigt.
En bit in i Liane Moriartys senaste bok Nio främlingar lägger jag av. Inte för att det är dåligt skrivet utan för att jag faktiskt är helt ointresserad av vad som kommer att hända karaktärerna på hälsohemmet. Likadant blev det med Svärmodern av Sally Hepworth och skälen är de samma. Det är något som gör att jag inte bryr mig – och det är A och O när jag läser, jag måste bry mig om hur det går, måste vilja veta vad som ska hända i nästa kapitel. Kanske missar jag en fantastisk historia och en rafflande upplösning, men det kommer jag aldrig att få veta nu. Jag har redan slutat läsa.
Trist, men det ser helt enkelt inte ut att bli någon Australienresa för mig den närmsta framtiden.