Ja, jag vet.
Jag studsade också i stolen när jag läste rubriken i Jyllands Posten.
Men ta det lugnt. Andas. Läs vidare.
”Marginaler är till för att skrivas i, sidor ska vikas och bokryggar ska knäckas, vi har ett ansvar för att läsa med pennan i handen, för en läsare ska hela tiden diskutera och reflektera över det skrivna ordet – det blir man till och med en bättre läsare av.”
Och visst kan jag känna igen mig i beskrivningen av att respekten för det skrivna ordet är stor. Ibland för stor. Att stryka under, anteckna och vika hundöron är något jag utan problem gjorde när jag pluggade. Glatt. Men det är otvetydigt skillnad på läroböcker och romaner. Av någon anledning tar det emot att göra samma sak när det gäller romaner, och framför allt i inbundna böcker. Jag viker hundöron i pocketböcker men hittills inte i inbundna böcker. Man gör bara inte så!
Respekten för det tryckta ordet är stor. Kanske för stor.
Tim Parks har en onekligen en poäng i sin artikel. Vi, jag, måste bli bättre på att reflektera över vad vi läser. Att kritiskt fundera över orden på sidorna. Inte bara svälja allt med hull och hår. Inte låta författaren komma undan med vad som helst.
”Det som överraskade mig mest när jag började ge ut böcker, var hur mycket en romanförfattare kommer undan med.”
roligare att läsa med penna i handen, därför vill jag äga mina böcker 🙂
(stryker inte under, det räcker med ett diskret sidonummer….)
Det finns så fina små post-its som jag använder mig av. Kan markera meningar och skriva en kommentar på dem. Finns billiga och bra på Claes Ohlson