Berättarkonst när den är som bäst
Vårens i särklass bästa bok är ju utan tvekan Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Jag läste den på manusstadiet och blev fullständigt golvad. Det var så bra. Därför är det med viss lättnad jag nu hör att de jag rekommenderat den till tycker lika mycket om den som jag gjorde. Phu!
Om du tillhör dem då kan jag glädja dig med ett nytt tips. Fars dag närmar sig med stormsteg i USA och ett av presenttipsen är William Kent Kruegers senaste bok This Tender Land som kom i höstas. Jag kan bara helhjärtat instämma – jag älskade verkligen den här historien.
Boken utspelar sig i Missouri sommaren 1932. Tolvåriga Odie, hans storebror Albert och den stumma indianpojken Mose är tre föräldrarlösa barn som rymmer från den grymma internatskolan de gått på. Med sig tar de den sexåriga Emmy som de räddar från ett grymt öde. De ger sig av i kanot på floden Gilead som så småningom rinner ut i Mississippi och ska ta dem till St Louis där Odies moster bor.
Det blir en flykt undan såväl skolans rektor som lagens långa arm, men det blir också ett episkt äventyr där de stöter på andra som också är på flykt, undan rättvisan och den ekonomiska kris, den stora depressionen, som tvingar familjer från sina gårdar och hem. De tvingas tampas med druckna lantbrukare, tjuvar och angivare som gärna skulle ta emot hittelönen som utfästs för de fyra barnen, men de möter också rundresande helare, ångbåtsförare och människor med hjärtat på rättat stället. Resan är lång och strapatserna många.
Det är en roadtrip av rang som barnen ger sig ut på och det är spännande från första stund och tankarna går osökt till Huckleberry Finns äventyr av Mark Twain. När de sedan stöter på den rundresande ”helarcirkusen” med predikanten/helaren Syster Eve som sägs kunna bota sjuka målas bilder upp som för tankarna till tv-serien Carnivàle. Samma färgsättning, karaktärsbeskrivningar och bildspråk. Det är spännande, upprörande, mysigt, sorgligt och engagerande, allt på en gång.
This Tender Land lämpar sig utmärkt för storbild och det skulle inte förvåna mig det minsta om det kommer att göras storfilm av historien. Det är den värd. Krueger håller samma höga klass i sitt berättande, sina karaktärer och sina miljöbeskrivningar som Delia Owens gör i When the Crawdads Sing. Berättarkonst när den är som bäst.
(Jag vet ännu inte om något förlag bestämt sig för att ge ut den på svenska, jag kan bara hoppas (och gratulera det förlaget). Det här är alldeles för bra för att missa.)
