Tänk om du plötsligt tappade andningsreflexen. Om du var tvungen att tänka på varje andetag. För om du inte gjorde det skulle du dö. I Mattias Ronges nya bok Andlös är det precis vad som händer. En mystisk farsot drabbar Sverige. De insjukna förlorar andningsreflexen och måste sova i respirator för att inte riskera att dö. Problemet är att behovet av respiratorer är större än tillgången. Paniken sprider sig i allt snabbare takt. Varifrån kommer epidemin och hur smittar den?
Andlös beskrivs som en gastkramande dystopi som liksom Ronges tidigare böcker Den girige och Tittaren på ett kraftfullt och effektfullt sätt belyser vårt samhälle och dess problem.
Var med och tävla!
Hur många nya ord kan du bilda av ANDLÖS?
Fem ex av Mattias Ronges nya bok Andlös ligger i potten.
Lämna ditt svar senast påskafton på bokmalen.nu[a]gmail.com eller som en kommentar här.
Lycka till!
Jag passade också på att ställa några frågor till Mattias:
Hur man kommer på idén med en farsot som får folk att tappa andningsreflexerna.
Själv upplever jag en hel dag ungefär som ett andetag, den bara passerar. Och jag började fundera på det där, på att jag alltid är på språng någonstans, att jag aldrig är stilla. En del kloka människor hävdar att man ska befinna sig i nuet, att man ska uppskatta varje andetag. Men tänk om man var tvingad till det, frågade jag mig. Hur skulle en dag te sig då, för en stressad person som jag själv? Om man fångades i nuet? För en oupplyst människa, som jag själv, skulle det kunna vara helvetet.
Alla dina böcker innehåller ett stort mått samhällskritik, från utbrändhet, karriärstress till skatteplanering och dubbelmoral. Vad vill du med dina böcker? Är tanken att väcka oss läsare och få oss att tänka till och engagera oss eller är det ren och skär underhållning?
Böckerna är ren och skär underhållning. På ett rent personligt plan är väl alla tre böcker kanske försök att väcka mig själv. Att skriva är det perfekta sättet att reflektera över mina beslut och mina iakttagelser. I det vardagliga livet går allt snabbt och orden som växlas studsar ofta på ytan. När jag skriver kan jag gå hur djupt som helst. Om mina böcker sedan både underhåller och får en del läsare att stanna upp och fundera så är ju det fantastiskt.
Hur stor del av ditt eget liv speglas i böckerna?
Alla tre böcker är mycket riktigt, på någon nivå, inspirerade av mitt eget liv, men framför allt är de fiktion.
Boken beskrivs som en gastkramande dystopi, en negativ syn på samhällsutvecklingen. Speglar det din egen syn på vårt samhälle? Har du ”förlorat hoppet”?
Ja, jag tror att det nog är kört. Människor intellektualiserar miljöproblemen. Vi tar till oss fakta som ger oss möjlighet att fortsätta leva som vi gör och vi stöter ifrån oss fakta som ifrågasätter våra val. Våra ingenjörer planerar murar för när vattennivån ökar, och vi skapar early warning systems mot Tsunamis. Vi försöker överlista naturen som om den är vår motståndare och det betyder att vi utvecklar oss själva mot en riktigt jobbig framtid.
Som många andra författare har du ett ”riktigt” jobb också. Hur får du ihop det? Hur ser en skrivardag ut för dig?
Jag har inga skrivardagar alls, men jag är bra på att stjäla tid när det ges möjlighet. Eftersom jag inte hinner skriva särskilt ofta har jag rätt mycket material i huvudet när jag sätter mig framför datorn. Det är nog ingen optimal process, men det är min enda.
Och till sist, den oundvikliga frågan från en bokmal, vad läser du själv?
Just nu läser jag Sweet Tooth, av Ian McEwan.
