Vinterfolket ger kalla kårar

Gastkramande. Mystisk. Konstig. Kittlande.

Vinterfolket
av Jennifer McMahon

Omdömena varierade lite när Bokkvartetten träffades för att diskutera Vinterfolket av Jennifer McMahon. Och jag måste erkänna att detta är en av de svåraste recensionerna jag skrivit. Jag vet helt enkelt inte riktigt vad jag tycker.

Men ett bra bokprat blev det. Kanske just därför. För att det inte är en självklar bok. Vi hade till exempel ganska olika bilder av vilka Vinterfolket egentligen är. Spöken? Andar? Zombier? Levande döda? Och funderingarna på hur långt man är beredd att gå för dem man älskar är på en gång intressanta och skrämmande.

På många sätt är det här bra, spännande, nervkittlande rent av. Riktigt läskigt blir det dock inte. Vi funderade ett tag på om det kanske berodde på att det är en bok för unga vuxna, att den helt enkelt är skriven ”lite snällare”. Kanske är det så, eller så är det helt enkelt vi som är luttrade.

Men tro nu för allt i världen inte att det faktum att den är skriven för unga vuxna gör den simpel. Inte alls. Vinterfolket kräver en del av sin läsare. Det är många personer att hålla reda på och handlingen hoppar mellan olika tider och platser. Det är skickligt gjort men det gäller att hänga med på vad som egentligen händer.

En av fördelarna med att bokcirkla (förutom att vi har så kul och äter gott) är att man får läsa böcker man kanske inte hade valt själv (även om just den här boken har ett väldigt snyggt och lockande omslag). Som Vinterfolket. Jag är glad att vi läste och pratade om den och det är ju en rätt fräck historia McMahon har diktat ihop. Det är helt klart än läsvärd bok.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nitton + 2 =