Sommarens strandhugg har erbjudit härligt frossande i små butiker med texten ”alla böcker 25 kr” och liknande. I like! Fyndade både julklappar (massor) kakböcker, kokböcker och mysiga sommardeckare. Och ett mindre lyckat ”fynd”…
Flera av damerna i Bokmalen har talat sig varma för Karin Brunk Holmqvists böcker. Rosa elefanter, potensgivarna och sirliga gentlemän sökes, för att nämna några.
När jag så sprang på Villa Bonita som ljudbok för den fascila summan av 59 kr tänkte jag att lyckan var gjord, men ack så jag bedrog mig.
Bokens upplägg verkar lovande. De två före detta bästa väninnorna Bonita och Doris träffas igen i femtioårsåldern (min bedömning). Bonita bor hemma och tar hand om sin senila mamma på heltid. Doris har precis skilt sig och flyttar tillbaka till föräldrarhemmet efter mammans död. Hon tar jobb på ett företag som hyr ut lägenheter för en natt eller två. Något är inte som det ska med företaget och Doris får med Bonita på en resa till Göteborg för att luska ut vad som är galet.
Kanske är jag fel målgrupp, ett tag var jag säker på att man måste vara 50+ för att överhuvudtaget kunna ta till sig Karins historia, men den tog sig på slutet även om det inte var tillräckligt.
Och dessutom, och det bär mig emot att personkritisera men jag gillade inte uppläsningen. Jag störde mig på författarinnans dialekt som jag fann svår att förstå och det var oerhört irriterande att hon hela tiden sa ”speglen”, trösklen” etc.
Jag råkade säga det på Bokmalen, att jag hade svårt för sättet hon läste boken på, och med två stolta skånskor i gruppen så blev det lite galet. Ni får inte missförstå mig, det är inte skånskan som sådan jag vänder mig mot, men hennes var svår. Ibland är författaruppläsningar helt enkelt inte att föredra framför att anlita skådisar.
Tyvärr måste jag säga att jag inte känner mig så hemskt hågad att prova någon av hennes andra böcker även om mina kära vänner hävdar att de andra är mycket bättre. Vi får väl se vad framtiden har i sitt sköte…
Betyg: **
