Det är frågan som genomsyrar boken från första till sista sidan. Catherine Steadman är en mästare på psykologisk spänning. Jag läste debutromanen Dolt i vatten och tyckte den var riktigt bra och hon håller fanan lika högt i Mr Nobody.
Den här gången ställs vi inför frågan om det verkligen är möjligt att vakna upp genomfrusen på en strand helt utan minne? Vem är egentligen mannen de kallar Matthew och vad har hänt honom? Var allt en tragisk olycka eller ligger det ett brott bakom? Det är nu upp till Emma, neuropsykiatriker med minnesförlust som specialområde, att försöka reda ut. Men Emma har själv ett mystiskt förflutet och när journalisterna börjar gräva i vad som egentligen hände den där novemberkvällen för 14 år sedan dras snaran åt och traumatiska minnen bubblar upp till ytan.
Återigen lyckas Steadman hålla mig på halster till sista sidan. Det är grymt spännande och omöjligt att förutsäga vad som ska hända och hur det ligger till. Återigen får hon tankarna att virvla. Hur långsint kan man/ får man egentligen vara? Var går gränsen för hämnd? Hur långt är det ok för en journalist att pusha för att få sin story? Hur långt kan man rättfärdiga det?
Det är som sagt grymt spännande och jag kan knappt bärga mig till juni när nästa bok kommer ut, då handlar det om en försvunnen skådespelerska i Hollywood och om kvinnan som var den som träffade henne sist. The Disappearing ACT är redan bokade för näst års sommarläsning.
