Det är en alldeles speciell känsla att se och hålla en bok i händerna som man läst på manusstadiet. Ändå tog det ett tag innan jag kopplade att Tsarens dotter var samma bok som i det engelska manuset hette The Secret Wife.
I Tsarens dotter möter vi två kvinnor vars liv knyts samman av historiens gång. Vi möter Tatiana, Tsar Nikolajs andra dotter och hennes hemliga käraste Dmitri, parallellt som vi får följa den nutida historien om Kitty som flytt till en avlägsen stuga i USA för att bestämma sig för om hon ska förlåta sin otrogne make eller inte.
Vi har läst upplägget förr, två kvinnoöden vid olika tidpunkter i historien som knyts samman av till synes slumpartade händelser, ofta förklarat i ett brev eller liknande. Men det finns något nytt och fräscht i Gill Pauls sätt att berätta historien. Kanske har det att göra med själva upplägget, att hon inte slaviskt följer mallen med ett kapitel vardera för kvinnorna utan istället låter handlingen styra.
Tatiana och Dmitri möts mitt under brinnande krig i Ryssland 1914, revolutionen står för dörren och de måste hålla sin kärlek hemlig för alla. Kriget och revolutionen håller dem isär medan Dmitri gör allt han kan för att befria tsarfamiljen ur fångenskapen och smuggla ut dem ur Ryssland. Snart börjar rykten gå om att de avrättats, men Dmitri är övertygad om att hans älskade lever. Åren har sin gång, han börjar jobba som journalist och författare i Tyskland innan han tvingas fly till USA när Hitler kommit till makten eftersom kvinnan han nu lever med är judinna.
Många år senare får Kitty veta att hon ärvt en avlägsen stuga i USA från sin okände gammelmorfar. När hon samtidigt upptäcker att hennes man varit otrogen flyr hon hals över huvud till stugan som visar sig ha stått orörd i över trettio år. Hon börjar röja och fixa som ett sätt att hålla tankarna borta. Snart dyker en vacker gammal medaljong och en gammal dagbok upp och Kitty börjar nysta i den gamla familjehistorien.
Läsare som älskar den typ av historiska romaner som Kate Morton så länge varit ledstjärnan för kommer att älska Gill Pauls böcker. De båda författarna har samma närmast magiska förmåga att knyta samman historia och nutid på ett sätt som känns så självklart. De är båda skickliga på att skriva på ett sätt som drar in läsaren i handlingen och som sedan inte släpper taget.
Kanske har det att göra med att det är Tatiana och inte Anastasia som får vara huvudperson den här gången. Det var länge sedan en bok handlade om familjen Romanovs öde och att fokusera på Tatiana och inte Anastasia som annars är det vanliga, var ett nytt grepp. Det väckte liv i historien på ett nytt sätt.
Jag gillar Pauls sätt att skriva karaktärer som känns så trovärdiga. Det är befriande skönt att Kitty, den bedragna hustrun, flyr undan konfrontationen och väljer att dränka sina känslor och tankar med skitigt byggjobb, historieforskning och alldeles för mycket vin. Det känns som en äkta reaktion på en tuff upptäckt. Men också Dmitris kval livet genom när han är övertygad om att Tatiana, hans hemliga fru, fortfarande är i livet trots att ingen annan tror det utan försöker övertyga honom om motsatsen känns äkta. Gör han rätt eller fel som går vidare? Kan han tillåta sig att vara glad? Vad händer om han en dag faktiskt hittar henne igen? Frågor som är lätta att relatera till och som engagerar.
