Tio års träning – sedan succé

Det är lika fascinerande varje gång jag hör om människors beslutsamhet, deras envishet och deras jävlar anamma som får dem att inte ge upp. Igår var jag på författarlunch på Lohrs pocket i Göteborg, en mysig liten affär väl värd ett besök, för att lyssna på och prata med Katherine Webb. Jag älskade hennes bok En sång från havet och är mycket nyfiken på hennes nya bok Italienska nätter.  Det är bara att erkänna, jag har varit och känt på den, läst på den, suktat efter den i bokhandeln ett tag ny, men har man önskat sig den i födelsedagspresent så har man. Då är det bara att vänta.
Göteborg bjöd på solsken, studentutsläpp och pridestämning medan vi vandrade upp till dagens bokträff så Historiska media hade fixat till det bra den här dagen.  
Det visade sig att Katherine inte bara är en väldigt produktiv författare med sju utgivna böcker sedan 2010 varav fem är översatta till svenska och fler är på gång, hon är disciplinerad också. Skriver strukturerat och snabbt, drygt fyra månader tar det från första bokstaven till sista. Men, det erkände hon för oss, månaderna innan dess är helt annorlunda, dem ägnar hon åt research, att tänka, fundera på historien, diska, måla något, klippa gräset eller tja… precis vad som helst för att slippa börja skriva. Men så när hon väl börjar, då går det fort och, förstod jag det som, ganska lätt. Ett ganska typiskt scenario av de författare jag träffat och pratat med. De är duktiga på prokrastinering, men när det väl kommer till kritan så är de riktiga slitvargar. 
SXLLMItalienska nätter av Katherine Webb
Det som fascinerade mig mest med Katherine var nog hennes beslutsamhet. Hon var säker på att hon ville skriva, ända sedan hon var lite, så så fort hon avslutat sina studier i historia vid universitetet så satte hon igång med första boken. Som blev refuserad. Då skrev hon en ny. Och en ny. Sex böcker på tio år knåpade hon ihop medan hon försörjde sig på de mest skilda jobb. Sex böcker som alla blev refuserade och, som hon svarade på en direkt fråga, så var det tur, för de var inte bra alls. 
Så plötsligt började hon skriva en historisk roman vilket hon inte gjort tidigare och alla bitar föll på plats. Hon fick en agent som såg till att hon kom med i Englands enda bokprogram på tv (det är nedlagt idag och numer finns inget liknande alls på tv, vilket känns väldigt aktuellt med tanke på de senaste dagarnas diskussion om bokrecensionernas vara eller inte vara i SVT) boken blev en omedelbar succé och såldes till 26 länder. Idag, X böcker senare, är hon tacksam över att kunna försörja sig på sitt skrivande, det är långt ifrån alla förunnat. 
Jag stannar fascinerat upp vid tanken; tio år av ständigt skrivande och refuseringar, hur orkade hon? Att hon inte tappade modet och orken? De flesta hade kastat in handduken och gett upp för länge sedan. Men kanske är det just det som är utmärkande för riktigt bra författare, att de när en så brinnande passion att de håller ut även om de inte får en enda rad utgiven under tio års tid. Hade jag själv orkat det? Jag tror inte det, jag hade tappat sugen långt tidigare, men jag beundrar verkligen beslutsamheten.
Har du inte läst något av Katherine Webb ännu är det bara att gratulera, du har fem fina böcker att njuta av framför dig. Min favorit är som sagt En sång från havet, än så länge, vi får se om Italienska nätter går om den, baksidestexten verkar i alla väldigt lovande.  
Dessutom är den nominerad till Årets Bok av Bonniers Bokklubb.
 


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

14 + nio =