Jag erkänner, jag föll för författarens personliga hälsning. Den flyttade definitivt upp Frostnatt högre i att-läsa-högen. Så högt att jag slukade den under en påtvingad lat lördag i sängen.
Och visst har han rätt Philip Birk – boken passar utmärkt ihop med en kopp earl grey och en whisky. Den rysliga spänningen och det snabba tempot kräver både något lugnande och något hett.
Frostnatt är andra boken om konsttjuven Tom Grip. Jag har inte läst den första, vilket inte spelade någon som helst roll, det var enkelt att haka på historien direkt i andra, men jag måste säga att jag blev nyfiken. Letade det genast upp Kyldygnet på Storytel och la den i läslistan.
I den första boken stals Danmarks dyraste tavla från Nationalmuseum, den här gången är det Anders Zorns vackra Midsommardans som försvinner från Nationalmuseum i Stockholm under mycket finurliga former. Misstankarna faller direkt på Tom Grip, som faktiskt är oskyldig men som för att rentvå sitt namn, och under viss annan press det ska erkännas, går med på att hitta de verkliga tjuvarna.
Det är som sagt rysligt spännande och Frostnatt serveras i ett rasande tempo. Möjligen går det ibland lite väl fort, det är stundtals svårt att hänga med och förstå vem som är avsändare i kapitlet. Vem det egentligen handlar om. Men, när man kommit underfund med Birks lite speciella sätt att berätta så är det här riktigt bra. Det ger definitivt mersmak!
