Jag hade svårt att sluta lyssna och det är vi ju överens om att det är det bästa betyg man kan ge en bok – när man inte kan släppa den utan måste få veta vad som händer, hur det ska gå.
Etikett: serie
Rosy & John är bara 160 sidor lång, men ändå serverar Lamaitre oss en tät historia med högt tempo och mycket handling. Det gäller att hänga med i svängarna.
”Seg i starten” var det någon som tyckte, men jag håller inte med, här är full fart från första till sista sidan.
Det första chiffret bjuder på härligt spännande ”jag kan inte sluta lyssna”-läsning och för första gången på länge längtar jag efter del två.
Vi har pratat om det många gånger förut – den här fascinationen för ödeckare. Helst engelska sådana. Karga, vindbitna miljöer med lika karga och vindbitna karaktärer. Det är något visst med dem, vare sig de kommer i bokform eller serveras som tv-serie. Vi älskar dem. Nästan förbehållslöst. Svenska skärgårdsdeckare finns det gott om och långt…
Det kan låta ytligt och borde inte ha någon som helst betydelse, men alla som ser Änglabarnet reagerar likadant: ”Gud vilket ljuvligt format!” Det var också min reaktion när jag fick boken i min hand. Habegäret slog till och instinktivt ville jag stoppa ner den i väskan – den är ju som gjord för det….
Att få träffa författare och prata böcker med dem är en förmån jag har lite då och då. Det är inte bara fantastiskt roligt (de flesta är så otroligt trevliga) utan också väldigt intressant. Man får reda på de mest underliga saker; som att man kan bli författare på grund av den förfärliga svenska vintern,…