-
Skön feelgood som smakar och doftar av Italiens fantastiska miljöer, mat och vin
Det är ett stycke skön feelgood som Spielman bjuder på i Systrarna från Toscana. De italienska miljöerna förgyller sidorna och man kan nästan känna hur gott allt smakar och doftar medan man läser. Karaktärerna är vardagliga men lätta att tycka om, eller avsky. Konflikten mellan mormodern och Poppy är lika tragisk som den är trovärdig.
Du kanske också gillar
The TBR problem – Beslutsångesten
Hur ska man kunna välja?
Veckans vackra – segergudinna
-
Gyllene solsken för regniga dagar
Christoffer Holst ljuvliga pärla Solsken och parmesan är perfekt för just de där dagarna när solen vägrar titta fram.
Du kanske också gillar
De har verkligen inte fattat något
Djuriska äventyr
Berättarkonst när den är som bäst
-
Tagen av Bretagne
Poste restante är en ljuvlig historia om människor, möten och om att hitta och respektera sig själv, den man är. Karaktärerna är fint tecknade och jag vill åka dit och möta dem alla, nästan.
-
Värmebölja i Venedig
Som vanligt infinner sig ett stort lugn när man läser Leon. Miljön bidrar så klart, liksom det lugna tempot men främst är det ju återseende med Brunetti, Vianello, signorina Eletra och de andra.
-
Vacker italiensk feelgood
The Italian Girl är en fantastiskt vacker bok. Språket, handlingen, miljöerna, maten, människorna... Det finns inget att inte tycka om med den här boken. Möjligen kan jag vara lite avundsjuk på dig som ännu inte läst den, eller någon av Rileys andra vackra böcker, du har den här njutningen kvar. Lyckos dig!
Du kanske också gillar
Floden om natten – läskigt bra
En vanlig familj i en ovanlig situation
Vi pratade om Olyckan
-
Flätan är en fantastisk pärla
Det finns böcker som av någon anledning blir liggande kvar i att-läsa-högen. Nya pockar hela tiden på uppmärksamheten och de gamla blir liggande i högen – bortglömda. När man sedan plockar upp dem och de visar sig vara små pärlor – då är man på en gång glad att man sparat godbiten tills nu och samtidigt irriterad på sig själv för att man inte läste den omedelbart. Precis så är det med Flätan av Laetitia Colombani. Bara 225 sidor lång är Colombanis debutroman en fröjd att läsa. På ett väldigt vackert, lågmält och samtidigt målande språk berättas historien om tre kvinnor i olika delar av världen vars liv är helt…
