Kanske är det någon form av rekord att läsa årets första julbok redan i september. Tidigt i september dessutom, men ibland gör livet att det helt enkelt är det enda som passar. Premissen är klart, förutsägbar, en av de två huvudpersonerna (oftast hon) älskar julen, den andra (oftast han) hatar den. Här finns inga mellanting, inget ”lagom” bland julkänslorna här inte. Sedan ägnas resten av boken att omvända julhataren till en julkramare, och dessutom ska våra huvudpersoner falla för varandra och ljuv kärlek uppstå. Snöar det då dessutom på själva julafton, ja då är succén ett faktum. Tycker du att jag raljerar? Ja, kanske en aning, det är ju ganska…