Det är nästan en vecka sedan jag läste ut I den innersta kretsen av Viveca Sten. Ändå har jag inte kommit mig för att skriva någon recension. Man kan ju undra varför, och jag är inte riktigt säker själv. Kanske beror det på samtalet när lilla syster fyllde. Jag tyckte själv jag lät väldigt negativ i mina bokomdömen. Det var verkligen inte min mening, men för tillfället verkar de flesta böcker inte riktigt hålla hela vägen för mig. Kanske beror det på att jag inte riktigt vet vad jag egentligen tycker om boken.
Boken inleds med att startskottet för Gotland runt går i Sandhamn. I samma ögonblick faller skepparen på den stora Emerald Gin död ner på deck. En skeppare som precis stod i begrepp att överta rollen som ordförande i det prestigefyllda Kungliga svenska segelsällskapet. Att finna mördaren visar sig inte vara så enkelt, hundratals båtar var ute för att se den spektakulära starten på tävlingen.
Så långt är allt bra. Karaktärerna känns trovärdiga och språket flyter på bra. Ändå är det något som saknas. Något som gör att jag tappar intresset för hur det går på slutet. Dessutom var det tyvärr inte särskilt svårt att lista ut vem som var mördaren och vem som hade ett förhållande med vem.
Det är långt ifrån någon dålig bok. Tvärtom, det finns många försonande drag, den blir bara… oengagerande till slut. Ändå läste jag slut den. Jag var ju tvungen att få veta om jag hade rätt (det hade jag) i min gissning om hur det skulle gå. Men som sagt, karaktärerna känns bra, miljön är härlig och språket bra. Det är bara det där lilla extra som saknas.
Betyg: ***+
Antal sidor: 319
