Orden är inte mina, det är Metallicas trummis Lars Ulrich som funderar över sin karriär och succé i sitt sommarprat på P1. Sommar i P1 har ända sedan jag var liten varit synonymt med sommarlov. Jag minns semesterresor när vi planerade så att vi skulle vara i bilen kl 13 för att lyssna på sommarpratet medan vi åkte från A till B.
 |
|
Lars Ulrich i Sommar i P1,
bild från www.sverigesradio.se
|
Årets första sommarprat överraskar mig lite. Jag har egentligen ingen relation till Metallica, som så många andra såg jag Some Kind of Monster när den visades på tv, en fascinerande film om dynamiken hos en grupp människor som arbetat och levt tillsammans väldigt länge. För evigheter sedan jobbade jag med säkerhetschefen på Landvetter flygplats och blev lite full i skratt när han förberedde detaljerna runt att ett av världens största band skulle landa. När vi frågade vilka som var på väg svarade han att de hette ”Guld eller Platinum eller något liknande”. Våra frågande blickar gjorde honom irriterat och han fräste att ”ja det var nån jävla metall i alla fall”.
I övrigt hade jag samma om Metallica som om så många andra rockband och musiker. Det vill säga att de är stökiga ungdomar som kommer från trasiga hem. Jag vet! Fördomar suger, men ändå har vi dom. Vare sig vi vill erkänna det eller inte.
Den som väntar sig ett avslöjande, vända-ut-och-in-på-sig-själv-program blir nog besviken. Ulrich berättar om sin barndom och några viktiga musikminnen, vilka förvånade mig lite (fördomar om igen) men han snuddar bara snabbt vid svåra ämnen. Men, för de allra flesta Sommarpratslyssnare som inte är Metallica fans så är det ett småmysigt program där Lars skönt nog slår mig och mina fördomar på fingrarna både en och två gånger.
Som son till en av Danmarks största tennisspelare och med en fascinerande släkt i ryggen växte han upp i ett harmoniskt hem med en fantastisk relation till sina föräldrar. Det var egentligen inte förrän han flyttat till USA och gått en termin på High School som han valde att göra musiken till sitt liv. Tack och lov för det!
Lars program sändes inte vid det klassiska klockslaget 13.00 utan istället mitt i natten ”Det är ju då Metallicas fans är vakna” som programchefen sa. Dessutom pratar han engelska så att fans världen över ska kunna lyssna. Men visst, det smyger sig in både en del danska och lite svenska, särskilt när han berättar om sin relation till Sverige. Tack och lov kan man ju lyssna på programmen i efterhand via www.sverigesradio.se så jag har tillbringat midsommardagsmorgonen i Ulrichs sällskap, och jag kunde definitivt haft det mycket sämre.
Men idag är det tillbaka till ordningen, kl 13 slår jag på radion för att lyssna på David Lagercrantz. Ska bli spännande att höra vad han har att säga.
Trevlig midsommar på er!
