David Baldacci är ju knappast någon duvunge när det kommer till spänningsromaner och thrillers. Har man sålt mer än 120 miljoner böcker på 80 olika språk, då vet man vad man sysslar med, vad läsarna vill ha. Kanske är det precis därför Baldacci i Lång väg till rättvisa nu introducerar sin nya stenhårda hjältinna, FBI-agenten Atlee Pine, för oss.
Agent Pine är inte bara extremt vältränad, hon är också så klart väldigt, väldigt duktig på sitt jobb. Och hon är inte ett dugg intresserad av att göra karriär, bli chef och få ett välbetalt skrivbordsjobb. Nej, hon trivs på sitt kontor ute i det stekheta Arizona där det bara är hon och hennes sekreterare. Där får hon utreda riktiga brott, ta fast skurkarna.
När Pine kallas ut till Grand Canyon där man hittat en död mula med mystiska ristningar i huden rullas en historia upp som visar sig vara större än något hon kommit i kontakt med tidigare. Spåren leder långt upp på högsta beslutsnivå. Men, Atlee Pine är inte den som ger sig, oh no. En traumatisk upplevelse i barndomen har gjort henne hårdare och mer beslutsam än de flesta.
Det låter som ett enkelt och beprövat recept, och det är det så klart, men på något sätt lyckas Baldacci servera oss en historia som faktiskt är väldigt spännande och jag måste säga att jag gillar Atlee. Hon har drag som ger henne lite mjukare kanter, som gör att hon är lätt att tycka om. För att inte tala om Ms Blum, sekreteraren. Alla borde ha en lika lojal och smart kollega.
