(klicka på texten för att läsa hela inlägget)
I senaste TisdagsTeasern bedyrade jag att jag skulle ransonera läsningen av Mark Levengoods senaste bok Rosor, min kära, bara rosor. Att bara ta ett avsnitt, eller kapitel om man så vill, i taget för att riktigt kunna njuta av dem. Precis som med novellsamlingar är risken annars stor att tanken bakom varje enskild historia går förlorad i det stora hela och det vore så synd.
Det här var en bok jag inte var beredd på. Den fanns liksom inte med i min läsplan för hösten. Och det ska erkännas att när jag såg den röda boken med den målade rosenbuketten på framsidan var min tanke: ””Åh, ännu en bok med samlade citat.” Det var min förutfattade mening om Marks böcker, och den här gången kunde jag inte haft mer fel. Rosor, min kära, bara rosor är inte en citat- eller anekdotbok, det är en bok med korta historier från Marks eget liv. Alla med en filosofisk eller tankeväckande knorr på slutet.
De första avsnitten läste jag i badet en kväll och det dröjde inte länge innan jag insåg vilken liten pärla det här är. Rosor, min kära, bara rosor får mig att le, att fundera, att må bra och vissa av historierna lägger sig som bomull runt hjärtat. En perfekt gåva till värdinnan vid nästa fest!
Betyg: ****
Antal sidor: 123
Förlag: Piratförlaget
Andra som läst boken:
Autumnleaf – ger den 5 av 5
Sladdertackan – tycker den är en perfekt gåva till den som har allt.
Bokgalleriet – blir varm i hjärtat redan vid första betraktelsen.
