Rikitikitavi

Idag är det Gunilla som står för funderingarna kring  Rikard Wolffs självbiografiska bok Rikitikitavi
Rikitikitavi börjar 1955 då Rikards föräldrar fattar tycke för varandra och gifter sig. Mamman, Anna-Lisa Ekeberg kommer från en vanlig arbetarfamilj. Hon är inte intresserad av religion och tro. Pappan kommer från en borgerlig, judisk familj, som inte gillar detta blandäktenskap. Axel , Rikards pappa bär på en stor sorg som han ärvt efter sin mamma, som dött av sorg när hennes syster med man dog i Auschwitz. 
Anna-Lisa är hemmafru under Rikards barndom, men vill helst ut i arbetslivet. Samtidigt är hon rädd för att inte räcka till för den man som hon upplever att hon inte förtjänade. Pappans arbete gjorde att de var tvungna att flytta från storstaden till Karlstad. Viss trygghet fanns i sommarvistelser på Tomta vid Grisslehamn.

Självbiografin är en återblick på 1900-hundratalets historia om klass, kön, etnisk tillhörighet och sexualitet. Barndomens händelser, sökandet efter närhet, kärlek, oro för sjukdom och skolan.
Tempot ökar när Rikard söker till scenskolor och möter den första stora kärleken, oron när aidshysterin börjar, Änglagårdssuccén och Piaf-föreställningarna. Möten med den franska sångerskan Barbara är höjdpunkter för honom. Rikard Wolff för ett ganska tufft liv och bär på en svår lungsjukdom som oroar honom.
Den senare delen av boken är mer svepande inte lika närgående. På flera sätt är boken mycket intressant. Den är ett stycke samhällshistoria, hur tufft skådespelaryrket kan vara och glädjen när det går bra.
Betyg: ***+
Antal sidor: 446

One Reply to “Rikitikitavi”

  1. Vad roligt att läsa. Jag ska snart gå och se Wolf här i min hemstad. Han ska prata om boken och sjunga lite. Blir spännande! Du har för övrigt fått en award av mig och min svägerska idag 🙂

Comments are closed.