Jag tycker om att ha någonting för händerna. En bok funkar finfint, men nål och tråd går inte av för hackor de heller, men papperspyssel är en nyhet. Minns att man vek och flätade små hjärtekorgar till granen när man var liten och att ”Julbrevet” något år innehöll en kyrka man skulle vika ihop (gissar att det var mamma som gjorde det), men i övrigt…. Ingenting. Så Norio Torimoto och Yukiko Dukes bok Origami var en kul utmaning att ta sig an.
Sagt och gjort. Jag engagerade övriga familjen och så satte vi igång. För mig var det viktigt att vi var flera som provade och försökte förstå oss på denna instruktionsbok, för det är precis vad det är. Förutom de informativa och intressanta avsnitten om origami och dess historia så är det en instruktionsbok om hur man viker olika figurer. En del lätta, andra …. not so much! Vi läste, funderade, bet oss i läppen, kliade oss i huvudet och svor ibland, men till slut hade vi lyckats ganska bra ändå. Och, vi hade haft ganska kul medan vi höll på. Här ser ni några av våra alster.När man kommit på hur symboler och beskrivningar skulle läsas tycker jag att det var hyfsat enkla och tydliga beskrivningar på de olika figurerna. Men de små pilliga detaljerna var ändå ganska svåra att få till. Men att läsa instruktionsböcker/ kartor/ IKEAbeskrvningar etc är en konst som inte passar alla, så även här. Dessutom krävs en god portion tålamod och många försök innan man blir nöjd, men roligt var det och en klar favorit blev den vackra liljan som nog kommer att pryda både ett och två paket i framtiden.
Betyg: ***
Förlag: Norstedts
Har under flera år haft planer på att lära mig origami och köpte en bok, men skriftliga instruktioner är tyvärr inte min grej… Men på Youtube finns instruktionsvideor som gör det hela tydligare så jag kanske tar tag i projektet snart… Hur man viker en fjäril http://www.youtube.com/watch?v=X4L5nDDgEEk