På senaste skrivarkursen fick vi en diskussion om den ”nya” genren pensionärslitt. Ja, det är väl inget officiellt begrepp, men just nu känns det som om marknaden svämmar över av böcker där huvudpersonerna är 65+. Det är feelgoodhistorier om att hitta sig själv, att börja på nytt, att finna kärleken igen. Det är deckare med pensionärer som brottslingar eller som utredare. Nyckelorden för dem alla är charmigt.
Det föll dock inte helt i god jord när jag menade att de som skrev på historier med äldre personer i huvudrollen låg helt rätt i tiden; att pensionärslitt är det nya nu. Kanske är det begreppet pensionär som inte gillas, jag vet inte, men den här typen av böcker funkar just nu. De säljer.
Senast i raden är Anne Östbys nya roman Små bitar av lycka. Här möter vi fyra gamla väninnor vars liv av lite olika anledningar gått i stå. När de så får brev av en gammal barndomskamrat som erbjuder dem ett nytt liv hos henne på Fiji, ja då tackar de alla ja och äventyret kan börja.
Kat lämnade den norska småstaden i unga år och har tillsammans med sin man kuskat jorden runt som hjälparbetare. Nu bor hon på Fiji där de köpte en kakaoplantage innan maken dog och där tänker hon stanna tills hon dör. Men hon vill gärna ha sällskap och bjuder som sagt in väninnorna hon inte sett på fyrtio år att dela livet och arbetet med henne. Ett kollektiv på gamla dagar helt enkelt. Tanken lockar så klart men Sina har det tufft ekonomiskt, Maya börjar tappa greppet om verkligheten, Ingrid håller sig för sig själv och Lisbeth kämpar för att behålla den till synes perfekta ytan. Har de något gemensamt kvar efter alla år eller har livet gjort dem för olika? Kan de hitta tillbaka till varandra och den vänskap de en gång delade? Kan de få kakaoplantagen att fungera och kommer deras chokladprojekt att lyckas?
Små bitar av lycka är en charmig och tänkvärd bok fylld av härliga miljöer och inblickar i en annan kultur. Det märks att Östby bott på Fiji, hon vet vad hon talar om när hon låter oss möta lokalbefolkningen, deras seder och tankesätt som många gånger skiljer sig från vårt nordiska. Och över alltihop låter hon Ateca, Kats hushållerska, hålla ett vakande öga.
Det är en varm och mysig historia som serveras, men kanske fascinerades jag mest av Ateca. Hennes omtänksamhet, oro och samtidigt förståelse för de fem kvinnorna och deras liv berör på djupet. Många gånger är det hon som bäst förstår vad de behöver för att gå vidare.
Att boken utspelar sig på Fiji och att karaktärerna och kulturen känns så äkta och trovärdigt berättade var helt klart ett plus. Jag ska villigt erkänna att mitt första mål med läsningen är ren och skär underhållning. Jag vill bli underhållen och njuta av läsningen vare sig det är kärlek, skräck, feelgood, thrillers eller en klassisk deckare. Att dessutom efter några timmars njutbar läsning ha fått inblick i något nytt, lärt mig något, det är fantastiskt.
”Om du älskade Hotell Marigold, borde Små bitar av lycka vara med på din läslista” står det på förlagets hemsida och visst är det så. Jag kan gott se den här historien filmad. Men till att börja med tycker jag du ska lägga dig i hängmattan under ett träda och låta Kat, Lisbeth, Sina, Maya, Ingrid och Ateca ta dig med till Fiji i några timmar. Perfekt sommarläsning, eller lyssning.
