Jag kan inte låta bli att älska Anna Gavaldas nya bok En dag till skänks. Den är helt underbar. Jag inser att jag kommer att sälla mig till kören som rosar boken och att risken för superlativchock är stor, men jag kan inte värja mig.
Denna lilla, lilla bok (till formatet) med den lilla, lilla handlingen ger mig verkligen den stora, stora läsupplevelsen.
Handlingen är egentligen banal. Tre syskon bestämmer sig för att smita från ett släktbröllop för att istället åka och hälsa på sin bror, och vi får följa med. Det är hela handlingen och allt utspelar sig under ett dygn. Varken mer eller mindre.
Trots den korta historien, bara 152 små sidor, så blir jag vän med karaktärerna. Det känns som om jag känner dem väldigt väl. Jag gillar också det retoriska greppet Gavalda använder sig av. Att dyka rakt in i ögonblicket och föreviga det. Inte en massa prat och berättande runt omkring, utan bara direkta transkriberingar av samtalet som pågår nu.
Jag har inte läst de tidigare böckerna av Anna Gavalda, jag blir lätt misstänksam när något/ någon haussas upp så som hennes tidigare böcker gjordes, men den här älskar jag! Jag kommer att läsa om, jag kommer att köpa på mig ett par för att ha och ge bort i stället för en blomma.
Betyg: *****
