 |
| Den skyldige av David Baldacci |
Vad händer om man inte träffat en person på tjugo år och plötsligt får reda på att den sitter häktad för mord? Och om den personen är ens far?
Nej det är ingen spoiler, det står på baksidestexten att det är precis vad som händer David Baldaccis ”stenhårde hjälte” Will Robie.
Jag kan inte låta bli att fundera på hur tjockt blod egentligen är. Om man som Will inte haft någon som helst kontakt med sin far på tjugo år bryr man sig då vad som händer nu? Så mycket att man åker tillbaka till den lilla hålan man kom ifrån och där fadern nu sitter häktad för att ta reda på vad som egentligen hänt?
Jag vet inte. Tjugo år känns som tillräckligt lång till för att alla känslomässiga band ska vara klippta. Och när fadern sedan inte ens vill träffa honom… Tja, varför då stanna kvar och utsätta sig för invånarnas blickar, slag, spott och spe? För i deras ögon är han son till en mördare och därmed precis lika skyldig till det som hänt.
Observera att fadern sitter misstänkt, han är ännu inte dömd för något, men misstanken gäller som så ofta här i världen. I och med att misstanken finns så VET folk att det var precis så det var. Och folk är nöjda med att den skyldige nu är gripen och väntar bara på att domen ska falla. Det är naturligtvis förfärligt, men mänskligt. Kanske är det ett sätt vi skyddar oss själva på, genom att vara övertygade om att den skyldige är gripen och därmed kan allt återgå till det normala igen. Skurken är tillfångatagen, länge lever vi andra.
Någonting säger mig att så naturligtvis inte är fallet, att här kommer att nystas upp en historia som är betydligt mer komplex än så, och om vi ska döma av ”mallen” för dagens böcker så är pappan inte heller skyldig till det han anklagas för utan utsatt för en komplott av stadens invånare som hatar honom för att oljebolaget lagt ner verksamheten och lämnat flera hundra människor utan jobb. Men men, vi får väl se vad som händer.
