Det kan låta ytligt och borde inte ha någon som helst betydelse, men alla som ser Änglabarnet reagerar likadant: ”Gud vilket ljuvligt format!”
Det var också min reaktion när jag fick boken i min hand. Habegäret slog till och instinktivt ville jag stoppa ner den i väskan – den är ju som gjord för det. Den senaste tiden har jag mött vanliga läsare så väl som förlagsfolk och alla reagerar som sagt likadant. Vill ha!
12×15 centimeter är helt enkelt den perfekta storleken på en bok och jag håller tummarna för fler historier i samma format.
Änglabarnet är Gustafson och Kants fjärde bok i Singöserien. För tre år (! herre gud vad tiden går) sedan mötte vi Solbritt Andersson för första gången i Singöspionen och för många av oss var det kärlek från första de första orden. Och det är Solbritts vanlighet som faller oss i smaken, hon är helt enkelt en helt normal, sympatisk människa och det märks tydligt att författarna hämtar inspiration till henne hos människor, vardagshjältar, runt sig.
Tre tidigare böcker om Solbritt och Singö finns, alla fristående, och den här gången bär det sig inte bättre än att man hittar ett skelett inmurat i en skorsten vid en renovering. Solbritt och hennes kollegor kopplas in och vid brottsplatsundersökningen hittas även en karta med nazistiska förtecken och en kikare. Vad är det egentligen som har hänt och hur gammalt är liket? Snart rullar en historia upp sig som är lika tragisk som förfärlig.
Styrkan här är precis som i tidigare böcker trovärdigheten. Med små medel, och framför allt tack vare avsaknaden av onödigt våld och grymheter, lyckas Gustafson och Kant få oss att tro på det de skriver. Vi tycker om Solbritt och hennes engagemang, även i ett gammalt preskriberat fall som det här.
Med Änglabarnet blir det dubbel vinstlott – vi får en engagerande och spännande historia förpackad i ett format som man bara måste älska. Den här boken borde vara obligatorisk i varje strandväska, reskasse eller rejäl ficka i sommar. Det är 151 sidor härlig läsning som skapar mersmak – både efter fler Singöböcker och fler historier i 12×15-formatet. Ge oss mer!
