Fjärilsrummet är en klassisk Lucinda Riley. Tjock, fylld av familjedrama med karaktärer vars öden berör. Dessutom utspelar den sig såväl i dåtid som nutid, precis som så många andra av Rileys böcker. Den här gången handlar det om en ung flickas idoliserande av sin far och moderns stora svek som påverkar resten av livet.
Fjärilsrummet berättar Posy Montagues historia, och det är en historia fylld av kärlek, hos såväl ung som gammal. Om minnen, lyckliga som smärtsamma. Om nystart och att börja om. Men det är också ett familjedrama, med en älskad fader, en frånvarande moder och två bröder.
De två bröderna är olika som natt och dag, både till kompetens och sinne. Det är den framgångsrika antikhandlaren och den misslyckade entreprenören. De har aldrig dragit jämt och än i dag råder rivaliteten mellan dem.
Lagom till Posys sjuttioårsdagen ställs hennes liv på ända. Igen. Familjeegendomen är i akut behov av renovering och det enda alternativet är att sälja. Men det skär i hjärtat. Alla barndomens glada minnen kommer härifrån. Ska försäljningen äntligen bli språngbrädan som får lyckan att vända, eller kommer den att dra med modern i fallet?
Alla ni som älskar Rileys systerserie, den femte Månsystern kom i januari, kommer att tycka lika mycket om Fjärilsrummet, det är jag övertygad om. Själv är jag mest förtjust i The Italian Girl och hoppas det kommer på svenska inom kort också – den är hennes bästa hittills.
