Jag har svårt att läsa…

Vissa böcker har jag jättesvårt att läsa.

Biografier tycker jag i nio fall av tio är så vansinnigt ointressanta att jag helt enkelt tappar fokus.
BOATS ingår oftast i samma hög för mig. De intresserar mig sällan. Samtidigt måste jag säga att romaner med ett uns sanning i dem (gäller oftast historiska romaner har jag upptäck) tilltalar mig mycket, men moderna varianter, njae…
Science Fiction har jag svårt att relatera till. Det blir för tekniskt för att jag ska tycka det är intressant. Går bort, oftast i alla fall. Jag har säkert läst någon som skulle kunna platsa i kategorin.
Poesi har jag tyvärr aldrig förstått mig på. En eller annan dikt eller rad tycker jag är vackert, men en hel bok. Tyvärr.

Men, ovanstående kategorier är egentligen inte svårtlästa utan mer ointressanta. Svårlästa är däremot skildringar av översittarfasoner, mobbing och tyranneri. Jag har svårt att klara det, skummar oftast de partierna. När det känns för äkta och kommer för nära lider jag. Det knyter sig inombords och jag kan till och med välja att sluta att läsa helt och hållet om det är för mycket.

Misshandel av djur är också svårt och det är naturligtvis inte kul om barn far illa, men det beror helt på upplägget om det blir för svårt eller inte.

Vad kommer dessa funderingar sig av? Ja, för tillfället snurrar en cd i bilen där Katarina Ewerlöv med stor inlevelse läser och där finns ett mycket grymt befäl som njuter av att pina och plåga sina rekryter på ett sätt som är rent sadistiskt. Det har gått långt över gränsern för ”de små soldaterna måste härdas” eller ”man ska skilja ut agnarna från vetet för att få fram elitsoldaterna”.

Det är skitjobbigt. Jag vill ömsom slå ihjäl karl och hoppas innerligt att någon kommer att göra det längre fram i boken. Ömsom vill jag spola fram och slippa höra beskrivningarna och ibland vill jag bara stänga av och sluta lyssna.

Bra skrivet, men svårt att läsa/ lyssna på. Återkommer med recension.