Någon gång ibland händer det att jag läser något som överraskar mig. Så var det med Varg Gyllanders senaste bok Ingen jord den andra lik.
.jpg)
Så här i efterhand har jag svårt att sätta fingret på vad jag egentligen hade väntat mig. Kanske att det skulle vara blodigare, snabbare och råare både till handling och språk. Istället serveras jag till min glädje en spännande men nedtonat berättat historia. Med små medel leder Varg oss mellan historiens olika delar och tidsepoker. Skickligt!
Ingen jord den andra lik är Gyllanders fjärde bok om Holz och Levin. Mitt under sommarens arkeologiska utgrävning ute på ön hittas ett skelett som är alldeles för nytt för att räknas som ett arkeologiskt fynd. Ulf Holz kallas till platsen och börjar utreda dödsfallet. Samtidigt bränns en skola ner i ett av stadens problemområden och Pia Levin får i uppdrag att utreda vad som hänt.
Någonstans läste jag att Vargs böcker beskrivs som ”SCI på svenska” och det känns ganska träffande. Kanske är det lite mindre tekniskt utredningsarbete som beskrivs i boken jämfört med tv-serierna, men känslan finns där absolut.
Om jag ska invända mot något är det möjligen att huvudpersonerna hela tiden omnämns med både för och efternamn. Bitvis stör det mig lite att hela tiden läsa ”Ulf Holz gick….”, ”Pia Levin sa…” osv. Det kändes lite klumpigt istället för att bara använda förnamn eller efternamn på karaktärerna.
Det här var mitt första möte med Varg och hans karaktärer, och det var ett möte som gav mersmak. Jag kommer definitivt att läsa fler av hans böcker och den där cliff hangern han lämnar oss med… Jag måste ju få veta vad som händer.
Betyg: ***+
Antal sidor: 341
Förlag: Massolit
Andra som läst boken:
Annika Koldenius
Erikas bokprat
Bokläsardagbok
