Hjärta av Jazz av Sara Lövestam |
Att brinna för något. Att vara lite annorlunda än andra. Att växa upp och försöka komma på vem man är. Att försöka hitta sig själv. Det är egentligen vad Sara Lövestams senaste bok Hjärta av jazz handlar om. Men också om vänskap. Djup, äkta vänskap. Osannolik vänskap när ett gemensamt intresser gör alla andra faktorer oviktiga. Men det är också en härlig berättelse om kärleken till musik, och i just det här fallet jazz.
Att gå på högstadiet är inte lätt. Människor är inte snälla mot varandra. Så är det bara. Barn, ungdomar och vuxna kan vara, och är ofta, riktigt elaka mot varandra. Ofta utan egentlig orsak eller mening. Många gånger av ren obetänksamhet. Det är precis vad som händer Steffi Herrera som nu går sista terminen på högstadiet. Av någon anledning har hon blivit klassens mobboffer och det är fullt legitimt att säga vad som helst till henne, på lektionerna, i korridoren eller på internet.
Men hon har en tillflykt. Musiken. Hon älskar musik. Går ständigt med hörlurar i öronen. På sitt rum plockar hon fram basen och spelar, spelar, spelar. Men det är inte samma musik som sina jämnåriga. Nej Steffi har fallit för jazzen och Povel Ramel. Hon älskar Povel Ramel. Älskar ordlekarna, riffen och musikslingorna.
En dag hör hon tonerna av en Ramel melodi genom fönstret på Solhem, det lokala ålderdomshemmet. Nyfiket följer hon musiken. Lockas av tonerna. Och möter en like. Alvar ”Pysen” Svensson kommer in i hennes liv och under många och långa timmar efter skolan får hon höra historien om hur han blev en av Sveriges främsta basister i Stockholm under 1940-talet.
Det är på samma gång en fin berättelse om vänskap och en tragisk historia om utanförskap som skär i hjärtat. Ändå har jag ett leende på läpparna och en varm känsla i bröstet när jag vänder sista bladet.
Det är första gången jag läser något av Sara Lövestam och jag blev genast förälskad. Språket och drivet i historien är ljuvligt. Skickligt berättar hon historien om svårigheterna med att vara ung och lite annorlunda. Men inte på ett tragiskt eller dystert sätt, utan mer konstaterande och trots att Steffi är ett offer så är hon stark. Vänskapen mellan den unga tjejen och den gamle mannen är så fin. Jag kommer definitivt att läsa Saras böcker även i fortsättningen.
Betyg: ****
Antal sidor: 296
Förlag: Piratförlaget
Extra:
Läs ett smakprov här.
Visst är hennes språk härligt! Jag har njutit av alla hennes böcker pga av språket. Och de finurliga intrigerna.
Det här var som sagt min första bekantskap med henne och den gav mersmak 🙂