Lika bra att få det sagt, jag är en periodare. När det gäller böcker alltså. Både vad gäller mängden böcker, men framför allt genremässigt. Det är nu länge sedan jag läste en historiskt roman. Senast var ett antal med korsriddarteman.
Nu har jag precis lyssnat färdigt på Brännmärkt av Catharina Ingelman-Sundberg som är en historisk roman utan en enda korsriddare. Boken utspelar sig i 1300-talets Stockholm och skildrar den unga borgarhustrun Anne från Lübecks kamp för att överleva efter att hennes make och allt de äger försvunnit i ett skeppsbrott.
Boken är den första i en trilogi och läses av Katarina Ewerlöf. Jag har svårt att avgöra om boken egentligen är lika bra som Katarinas uppläsning gör den. Men i mina öron blir den spännande och engagerande. Jag vill veta hur det går för Anne. Jag blir glad över Valborgs goda vänskap och omtanke, upprörd över skurkarna till karlar som hon träffar och ledsen över att hon i sitt oförstånd sårar Mattis.
Jag kommer definitivt att vilja veta fortsättningen, men jag tror att jag ska lyssna på de nästa två böckerna också. Någonting säger mig att jag nu är ”beroende” av Katarinas uppläsning för att få samma känsla i handlingen.
