Jens Lapidus är en ny bekantskap för mig. Inte personen Lapidus, honom har jag läst om och hört och sett på tv, men hans böcker. Jag har inte läst någon av de andra, men när den serieromanen Gängkrig 145 hamnade i mina händer kunde jag inte låta bli. En av mina favoriter inom genren är Sin City av Frank Miller, jag gillar både böckerna och filmen och ser fram emot en eventuell uppföljare på bioduken.
Gängkrig 145 är den tredje av böckerna i Stockholm-noir serien och många av karaktärerna återkommer i den här. Boken börjar med att Jivan efter en blöt kväll på krogen blir våldtagen av sin bästa väns bror och hans kompis. Och hennes bror Mahmud måste försvara och återerövra familjens heder. Det blir starten på ett stadigt upptrappande krig mellan två gäng i en av Stockholms förorter, den med post kod 145. Det är bara en enda av poliserna i stan som aktivt försöker få slut på kriget, men det är tufft, hans chef anser att det är bättre att skurkarna tar hand om problemen själva.
Peter Bergtings bilder är fantastiska med mycket känsla. Detaljerade när det behövs och fyllda av fart och fläkt när det krävs. I like, a lot! På smakprov.se kan du läsa ett provkapitel. Tyvärr är det, för Jens Lapidus skull, så att bilderna är det viktiga i en serieroman. Orden får stå tillbaka lite och är inte allena rådande.
Betyg: ***+
Antal sidor: 168
Förlag: Wahlström & Widestrand
Andra som läst boken:
Dagdrivarklubben
KarlJohnssonbloggen
Kulturbloggen
