Frukten av ett brott

Det här är antagligen en av de bästa böcker jag läst på länge. Trevor Noahs självbiografi Frukten av ett brott är inte bara rolig, spännande och intressant. Den är lärorik också och visar tydligt hur skrämmande lite man egentligen vet.

Det är antagligen många av er som inte vet vem Trevor Noah är. Eller så har ni koll på honom som stå-up-komiker (han var ju trots allt i Stockholm i höstas). Kanske har ni sett honom som programledare för The Daily Show i USA, men hans barndom, ursprung, är det inte lika många som känner till.

Kanske vet ni lika mycket, eller lite, som jag gjorde innan jag började läsa, men karln är ju briljant. Förutom att han är från Sydafrika, talar sex sju språk, har en schweizisk pappa och en xhosa-mamma så är han street smart och fullkomligt briljant. På ett både spännande och roligt sätt lotsar han oss genom hur det var att växa upp i Sydafrika under apartheids sista år. Vi får en skrämmande inblick i hur det var att varken vara svart eller vit. Att inte kunna gå ensam på stan med sin pappa, eller sin mamma, eftersom han egentligen inte skulle få existera. Hans existens var olaglig. Just för att han varken var svart eller vit. Han var frukten av ett brott, resultatet av kärleken mellan en vit man och en svart kvinna.

Det är drabbande läsning så klart. Det gör ont att läsa om vad vi människor gör mot varandra och man känner med den lille pojken som inte riktigt förstår vad som händer runt honom och varför. Samtidigt är han ett riktigt busfrö som ställer till det för sig och förtjänar det han råkar ut för, och mer därtill.

Jag är också barnsligt förtjust i kulturkrockarna han beskriver. Saker som får mig att le, som jag skrattar högt åt, fascineras av och chockeras över.

Det är nyttig läsning. Väldigt nyttig läsning. Och jag kan bara önska att många många fler läser Frukten av ett brott. Dessutom är det en fantastisk bokcirkelbok, det är svårt att inte diskutera och fundera över den här boken.

Jag viker av någon anledning aldrig hundöron i inbundna böcker, men när läsningen är så där riktigt riktigt bra så att jag inte hinner anteckna viker jag istället öron nertill, sorköron enligt en vän till mig, bara för att komma ihåg var de där bra meningarna stod. Exakt hur bra och välformulerad den här boken var syns tydligt… 🙂

jc.magnusson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

arton − 11 =

Tillbaka till toppen