Cluedo i bokform med en touch av Agatha Christie – kanske är det det bästa sättet att beskriva den här unika historien på. Eller varför inte kalla det en varm och kärleksfullt berättat mordhistoria – hur motsägelsefullt det nu än kan låta. Men det är precis vad det är. Det finns så mycket hjärta i den här historien att man blir alldeles varm av att läsa.
Att första intrycket kan vara missvisande borde vara ett självklart faktum för varje vuxen människa, ändå är det så lätt att döma hunden efter håren – eller boken efter omslaget. Det är i princip alltid ett stort misstag. Och det är vad som händer mig när jag lyssnar på Nita Proses debutroman The Maid. Jag drar för snabba slutsatser helt enkelt.
Att historien har fler djup än vad det först verkar, det står klart redan när hotellstäderskan Molly Gray hittar en gäst död i lyxsviten och blir anhållen misstänkt för mord. vad är det egentligen som har hänt? Man behöver inte vara geni för att inse att allt inte är vad det först verkar. Ändå blir man gång på gång överraskad längs vägen.
Att det hela handlar om att få Molly frikänd och att hitta den verkligen mördaren står tidigt klart. Det är liksom hela premissen för den här typen av böcker. Generat inser jag att jag, liksom polisen i boken, drar en massa slutsatser utan att ha alla fakta på bordet, framförallt om Molly, denna lite udda fågel. En tankeställare – minst sagt.
Den här vågen, eller trenden, av att använda lite udda karaktärer som huvudpersoner fascinerar mig, med den lilla brasklappen att balansgången är fin innan det övergår i lyteskomik. I min värld slog det här igenom i samband med Big Bang Theorys framgångar på tv. Sheldon kan beskrivas som mycket, men en dussinmänniska är han inte, och det är inte Molly heller. Hon kämpar med att passa in och förstå de sociala koderna i samhället. Att hon har någon form av diagnos, gud vad jag tycker illa om det ordet, är uppenbart men det är också det som gör henne till den perfekta hotellstäderskan. Hon är lysande observant, smart på många sätt, men också väldigt lätt att utnyttja för någon utan skrupler.
Jag tyckte verkligen om den här boken och instämmer i lovorden och de fina recensionerna. Jag kommer definitivt att rekommendera den vitt och brett. Själv valde jag att lyssna och kanske ger Lauren Ambrose uppläsning historien en extra dimension. Hon gör det riktigt bra.
Boken kommer på svenska i slutet av februari med titeln Städerskan, ett olyckligt titelval om du frågar mig. Även om det är korrekt rent översättningsmässigt så lockar den över huvud taget inte till läsning. Tyvärr. Men – döm nu inte hunden efter håren utan slå dig ner i soffan och börja läs, du kommer inte att kunna sluta, det lovar jag.
