Äntligen har den kommit!!! Igår när jag var hemma och hämtade simväskan (jojomensan, damen simmar 1.000 m varje torsdag) så låg den där. Precis innanför ytterdörren. Del 1 i Charlaine Harris serie om Sookie Stackhouse, Dead until Dark.
Ja vet, ja vet! Det blev vampyrer nu igen. Men jag har ju sagt att jag är periodare och jag har aldrig tidigare läst om vampyrer. Skräckgenren har liksom inte lockat. Men så plockade jag upp Om jag kunde drömma och, tja, på den vägen är det. Jag kommer nog över det här också.
Boken är del ett i en serie om hittills nio böcker om servitrisen Sookie och hennes liv i det lilla samhället Bon Temps. Sookie är en söt, rar och trevlig tjej som mest håller sig för sig själv. Hon har nämligen ett litet ”handikapp” som hon kallar det. Hon kan läsa andras tankar. Något som säkert är praktiskt ibland, men som blir jobbigt i längden.
Så en dag dyker Bill upp och hon kan inte läsa hans tankar. Det är underbart och Sookie känner sig allt mer dragen till honom. Om det nu inte var för Bills eget ”handikapp”. Han är vampyr! Även om Bill verkar vara en snäll och trevlig vampyr så är inte hans vänner det och underliga saker börjar hända i den lilla staden…
Jag hade nog inte snubblat över den här boken om det inte var för det faktum att det är den som ligger till grund för första säsongen av HBOs tvserie True Blood som jag precis börjat titta på. Den som gjort Alexander Skarsgård till en stor stjärna over there.
Om boken är bra? Jag vet inte ännu. Slocknade som en stock efter simningen igår. Så fort jag läst boken och sett fler avsnitt av True Blood kommer recension och omdöme av dem båda.
