Japp, så är det. Som jag tidigare nämnt så läser jag Svärdet och spiran av Ken Follett med stort intresse och tycker jag har kommit långt, halvvägs i en roman på dryga 1000 sidor på bara fyra dagar, det är bra med mina mått mätt.
Med stor förväntan bänkade jag mig framför tvn igår för att se miniserien på TV3, och vad bra den var! Följer boken, om inte till punkt och pricka, men så långt man kan begära. Fantastiska skådespelarprestationer gör ju inte saken sämre det heller. Men ikväll (andra avsnittet av fyra) hann de längre på tv än vad jag läst och jag gillade inte allt jag såg.
Ett: Jack dödades en bit in. Jag blev jätteupprörd. Jag gillar honom, både i boken och på tv.
Två: Prior Philip är på väg att hängas! Vad i hela friden! Han är ju bokens hjälte och hjältar dör inte. Det är förbjudet. Dessutom kan jag inte gå med på att Waleran vinner. Den skurken!!!
Men det finns även två positiva saker i hela soppan.
Ett: nästa avsnitt sänds inte förrän på onsdag. Förhoppningsvis har jag hunnit läsa ut boken innan dess. Jag MÅSTE ha läst ut den.
Två: det sista som hände i dagens avsnitt var att Jack slängdes i högen tillsammans med de övriga döda, men i avsnittets allra sista skälvande sekunder så slog han upp ögonen. Hurra! Men hur kan han ha överlevt? Jag måste få veta nu! Dags att gå och lägga sig för att få veta vad som händer.
