När nu Anja slutat och tackats av med skumpa och sälar i backen så känner jag mig manad att ta över som slalomspecialist. Tvärt emot vad man kan tro så ligger det inte så hemskt långt bortom kompetensnivå.
Trots att jag faktiskt aldrig stått på ett par slalomskidor och min erfarenhet av utförsåkning sträcker sig till några vingliga åk på längdskidor i den lilla backen vid fältet hemma så är slalom en av mina specialgrenar.
När det gäller läsning alltså. Jag behärskar konsten att slalomläsa till fulländning och har absolut inga problem att hänga med i flera olika historier samtidigt.
Just har jag sällskap av Emma och Dexter i boken En dag på väg till och från jobbet. Sorgligt nog är det inte många kapitel kvar och den kommer definitivt att lämna ett tomrum efter sig. Och ingen ny talbok har jag på lut. Hur ska det gå???
Jag tittar på Game of Thrones och läser Kampen om Järntronen parallellt. Går alldeles utmärkt och jag kan meddela att tv-serien följer boken riktigt bra. Så här långt i alla fall.
I badrummet (läs: på toaletten och i badkaret) är det Anders Bergtings saga Häxmästaren som lockar till läsning och framkallar russinhud.
Och för att lätta upp i fantasy/sagoträsket lite så varvar jag med Lucy Dillons ljuvliga The secret of happy ever after. Jag kan inte annat än att må bra av hennes böcker, och den här handlar om en bokhandel. Ljuvligt!
Och härmed var det bevisat.
"Slalomläsning" har jag aldrig hört talas om tidigare, men inser nu med råge att jag behärskar tekniken 😉
Visst är det ett bra uttryck. Beskriver min läsning perfekt. Kanske vi borde bilda ett "bokalpint"landslag… 🙂