Härom dagen ställde jag mig frågan om vad det var i Mayatestementet av Steve Alten som inte stämde när allt verkade så bra. Det var ju så illa att jag bara läste ut halva boken och satte den senare i händerna på käre far för a second opinion. Han fick förutsättningarna klart för sig, potentiellt bra grundstory a la Indiana Jones med SF inslag, det borde vara klockrent för honom. Och det funkade.
Kort resumé för nya läsare:
Till grund för boken ligger den gamla Mayakalendern som slutar 21 december 2012 och som enligt legenden skall innebära jordens undergång. Herr och fru Gabriel, båda arkeologer, har tillsammans med sin son vigt sitt liv åt att lösa gåtan med kalendern och vad som kommer att hända.
När boken börjar är båda föräldrarna döda och faderns dagboksanteckningar återkommer med jämna mellanrum i boken där man får följa hans arbete fram tills han dör. Sonen, som vid bokens början, är inspärrad på ett mentalsjukhus får en ny prykiatriker och med hennes hjälp lyckas han fly från sjukhuset och tillsammans kämpar de mot klockan för att lösa Mayagåtan.
Boken är egentligen uppbyggd av tre olika delar. Dels de gamla Mayalegenderna och arkeologin runt deras kultur, dels amerikansk och internationell storpolitik och dels Science Fiction i fråga om utomjordingar som väntat i 65 miljoner år på att vakna till liv och uppfylla legenderna. Dessa tre delar är sammanvävda till en spänningsfylld roman och hela boken utspelar sig under några månader år 2012.
SF-delen är enligt far, som är en hyfsat van läsare av genren, lite väl överdriven. Erick von Dänikens tankar och hypoteser har stor plats i den och den oväntade upplösningen är mycket SF-späckad. Men som spänningsroman är boken mycket bra och fängslande även om det hela förtas något de överdtrivna SF-inslagen.
Betyg: ***
Antal sidor: 380
Förlag: Bazar
Som jag nämnde i mitt tidigare inläg så har jag verkligen försökt läsa boken. Jag valde den själv och tyckte den lät spännande på omslaget med arkeologer som försöker rädda världen. Men av någon anledning höll det inte och jag la ifrån mig boken efter att ha läst drygt hälften. Det är egentligen inte en dåligt skriven bok, trots alla irriterande tryckfel som Nisse smugit in, och efter att ha fått pappas feedback inser jag att jag nog ska läsa klart den. Men inte just nu. En annan dag, när jag är på ett mer förlåtande läshumör.
