Kjell Ola Dahl lyckas i Täcknamn Hilde lyckas med något jag inte trodde var möjligt; att få mig att sträckläsa en spionhistoria som utspelar sig under andra världskriget. Jag är, tyvärr, egentligen hjärtinnerligt trött på historier om kriget och de umbäranden folk var tvungna att utstå. Det är hemskt, jag vet, det är ett förfärligt kapitel i vår historia som definitivt inte får glömmas bort, men det har varit alldeles för många under en period nu.
Därför var det med viss skepsis jag tog upp boken. Men det fina omslaget lockade och efter några sidor var jag fast. Kanske berodde det på att den utspelas i Oslo, det klassiska är ju annars Tyskland, Frankrike eller England, men Norge kom närmare, berörde mer. Och när den unga kuriren med nöd och näppe undgår att arresteras av Gestapo och tvingas fly till Stockholm var jag tvungen att läsa vidare. Det är både spännande och engagerande.
Och det är historien om Ester och motståndshjälten Gerhard som griper tag i mig. Hur en förfärlig olycka splittrar dem, och när de 25 år senare möts igen. Men tiden förändrar oss alla, kanske alldeles särskilt dem som under många år levt med dubbla identiteter och ett liv fyllt av hemligheter. Hur går man vidare? Kan man börja om på nytt? Vågar man lita på någon?
Väldigt skickligt varvar Dahl nutid med dåtid när han låter karaktärernas vägar korsa varandras igen efter 25 år.
Täcknamn Hilde är välskriven med skickligt tecknade karaktärer som man både bryr sig om och stundtals blir lite irriterad på. En riktig bladvändare – perfekt sommarläsning.
