Först, Den där kvällen av Sheila O’Flanagan är härlig, irländsk feelgood. Men titeln är lite missvisande. Visst, det var olyckligt att Lola blev med barn i en tid när det inte var okej med ogifta mödrar i Irland. Inte blev det bättre av att hon inte berättade för pappan heller. Att vara ensamstående, ogift mamma var nog bland det mest skamfyllda som fanns, och är det tragiskt nog på många sätt fortfarande. Men det känns ändå missvisande att ge boken titeln Den där kvällen. Vilken kväll är det egentligen som avses? Kvällen då Lola blev med barn? Det vet vi ju inte ens riktigt vilken kväll det var. Den där förfärliga julaftonskvällen när Bey rymde? Eller…
Det är ju inte en enda enstaka händelse, inte en enda kväll, som gör den här boken utan snarare en rad händelser.
Det är ett klassiskst tema vi bjuds på. Kvinna möter man och inleder en relation. Hon blir gravid men talar inte om det eftersom hon inte vill tvingas in i äktenskap. Hon vill göra karriär men tvingas avstå för att istället fokusera på att försörja sig och sitt barn. Beslutet att inte berätta påverkar inte bara henne och pappans liv utan så oerhört många fler.
Irländska feelgoodförfattare är alltid ett säkert kort. Det är som om de har svårt att misslyckas och som om det inte går att bli besviken när man väljer att läsa en irländsk författare. Sheila O’Flanagan är inget undantag och Den där kvällen bjuder på en blandning av kärlek, familjedrama och skön revansh… ja, det mesta man kan önska sig.
Lola är en ung kvinna från landet som kommit till Dublinför att göra karriär. Han däremot, kommer från en rik familj som driver en känd juvelerarfirma. Det är knappast förvånande att hon inte är välkommen i familjen. Inte heller älskar hon honom tillräckligt mycket för att gifta sig, för att kämpa för kärleken, trots graviditeten. Hon fattar beslutet att inte berätta. Rätt eller fel? Hur som helst får hon ompröva beslutet om och om igen resten av livet.
Omslaget är som vanligt fantastiskt och lockar till läsning. Och det är en skön stund vi bjuds på.
