En återuppstånden barndomsfavorit

Asterix and the Picts

Jag ser med spänning fram emot tisdag den 29 november. Då släpps för första gången på åtta år ett nytt seriealbum om den lille gallern med de gula flätorna och hans storvuxne starke vän. Asterix ans the Picts är det 35:e seriealbumet om i ordningen. 

Den här gången beger sig våra tappra galler till Skottland där de självklart stöter på såväl män i kilt, whisky som stångstötning. 

Efter att ha tecknat och levt med serien i 68 år(!) tyckte René Goscinny att det nu var dags att lämna över stafettpinnen till någon annan. Det var två unga, nervösa serietecknare som fick i uppdrag att axla manteln efter det smått legendariska teamet Goscinny & Uderzo.
Arbetet med det nya albumet har varit lika höljt i dunkel och hemlighetsmakeri som det mytomspunna Loch Nessodjuret och det är väl inte en alltför vild gissning att anta att även det dyker upp i historien.
Det är säker många med mig som vuxit upp med historierna om Asterix och hans tappra galler. Som lärt sig ett och annat om historia, romarriket och kanske framför allt latinska citat. Förutom Julius Ceasar så svängde sig ju den stackars enbente piraten med latinska visdomsord varje gång de hamnade i vattnet efter att piratskeppet slagits i sank.
Hemma hos oss var det pappa som samlade på dem. Han hade alla. Men det var jag och lillasyster som tvingade honom att konka dem upp och ner för den branta vindstrappen i takt med att vi ville läsa dem. Vilket hände någon gång per år. De stackars albumen är fullständigt sönderlästa vid det här laget och håller inte ihop längre. Några är lagade med tejp andra var i så dåligt skick att de fått förnyas under åren.
Extra:
Smakprov från Asterix & the Picts

1 reaktion på ”En återuppstånden barndomsfavorit

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två × två =