kriminalkomedi

Drogromantiskt, humoristiskt och skruvat

”… skriven med stor lust och ett ständigt snett leende…”

Tja, jag vet inte jag. Det är möjligt att den är skriven så, och till en början stämmer även min läsupplevelse med Alex Schulmans ord om Pieter Thams bok Skuggor över Golden Gate. Det är bitvis ganska skön läsning han bjuder på, den forna ekonomireportern, musöronen (markeringarna jag gör för meningar jag inte vill glömma) är många och jag ler över formuleringar som:

”Jag är en person som vill leva fullt ut. Jag vill brinna som sagolika gula fyrverkerier som exploderar likt spindlar över stjärnorna.”

Just det citatet verkar vara stulet från Kerouac, men andra musöron markerar:

”Det handlade om fokus. Tänkte man positivt blev färdriktningen ljus och lovande.”

”Sorgen trubbas av. Du får ett ärr men smärtan avtar”

”Nog för att han funderade på sin framtida yrkesbana men rollen som yxmördare hade aldrig varit på tapeten.”

Lösryckt och betydelselöst för andra kanske, men jag fastnade av olika skäl för dem mitt i denna orgie av drogromantisk propaganda, av smått putslustigt rånar-/gisslandraman med alltifrån kriminella mc-gäng, en 80-årig Alcatrazrymling, guldtackor och en massa joints, maja och marijuana.

Det hade kunnat bli riktigt spännande, fartfyllt action, men påminner mest om den, för mig, relativt nya genren med komiska kriminalhistorier som väl egentligen inleddes med Catharina Ingelman-Sundbergs pensionärsliga och där också Olseni-Hansen, Reidar Jönsson och flera andra ingår. De har sin läsekrets, absolut, och flera av dem gör det riktigt bra. Många av mina vänner är mycket förtjusta i genren men den är inte riktigt i min smak. Det blir liksom lite för mycket av det goda. Jag tycker det är kul en stund men känner alltför ofta att det inte riktigt bär hela vägen ut. Jag fastnar aldrig riktigt för Rugen Berg, tyvärr.

Kanske stämmer det som man säger att humor är det svåraste som finns.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sju + 16 =