Det finns många myter om djävulsbibeln, världens största handskrift. Dess väg från ett böhmiskt kloster på 1200-talet till Kungliga biblioteket i Stockholm där den finns idag är fylld av historier, myter och sägner. Enligt legenden är den skriven av djävulen själv och än idag saknas tre sidor.
Djävulsbibeln av Richard Dübell utspelar sig i slutet av 1500-talet och handlar om den stora boken och dess påverkan på framför allt kristenheten och människors kamp för att antingen förstöra den eller använda den för att få total makt. Här finns galna munkar, blodbad, alkemister, tokiga kejsare och stor kärlek i en salig röra.
Och en röra är det. Författaren hoppar mellan de olika delhistorierna och det som hade potential att bli en riktigt spännande historisk roman blir småförvirrat och oengagerat. Jag följer karaktärerna utan att egentligen bry mig om vad som händer dem. Att flera av dem är historiskt verkliga karaktärer spelar ingen roll. Det känns inte verkligt.
Att översättningen dessutom gör rejäla djupdykningar ibland gör inte saken bättre.
Betyg: **
