Det enda rätta

Det enda rätta

Nja, riktigt så överens var vi inte på senaste Bokmalen att vi kunde enas om att Susanne Bolls nya bok var just det, Det enda rätta.

Vi var rörande ense om att det är en välskriven och lättläst bok men ett fint och varierat språk. Men sedan gick åsikterna isär. Från de som tyckte att boken var mycket bra till de som inte gillar att läsa så svarta historier.
”Jag vill må bra och bli upplyft när jag läser.”
Och ja, då är kanske inte det här rätt bok för dig. Själv tyckte jag inte den var så svart som Susanne beskrev den på ReadTreaten i våras. Jag satt nästan och väntade på katastrofen skulle inträffa. Men visst finns där ett djupt allvar, ett mörker.

I Det enda rätta får vi möta tre kvinnor i olika stadier i livet. Den lite äldre cancerläkaren Helmi, psykologen Maria som riskerar familj och barn när hon upptäcker en knöl i bröstet och förskolläraren Isabelle som är lyckligt kär men samtidigt inte kan släppa tanken på sin första kärlek. Det här är tre kvinnors olika berättelser, tre kvinnor med vaga beröringspunkter och tre helt olika scenarior.

På något underligt sätt kan man i viss mån förstå och ursäkta Maria och Isabelles beteenden, men Helmi hade vi inte mycket till övers för. Även om vi inser att det måste vara fruktansvärt att dag ut och dag in leverera dödsdomar till cancersjuka patienter så finns det ingen ursäkt för Helmis agerande. För en läkare är det oförlåtligt.

Det blev en väldigt bra diskussion om boken och det är fascinerande att sju personer kan läsa exakt samma ord och reagera så olika på dem. Vi fastnar för, minns och upprörs över helt olika saker. Att bokcirkla är spännande!

Vi var nog ganska överens om att vi gillar omslagets utseende, men tyckte inte det illustrerade vad vi kände att boken ville förmedla. Vi var dessutom inte helt eniga om vem bilden föreställer. Själv är jag övertygad om att det är patienten.

Mitt betyg: ****
Antal sidor: 300

Förlag: Damm