 |
| Den förtrogne |
Franska böcker har ett tempo, en rytm, som jag gillar. Flera av de senaste årens favoriter har varit just franska fynd. Den här gången är det Hélène Grémillons bok Den förtrogne som lästs. Till formatet en liten bok, men innehållet är desto större. Med väl valda ord lotsar Grémillon oss genom historien om hur en kvinnas oerhörda längtan efter barn kan påverka och rubba existensen för så många i så många år.
Paris, 1975. Efter moderns död får Camille en mängd kondoleansbrev som hon inte ens orkar öppna. Men ett skiljer sig från de andra. Det är ett flera sidor långt brev som Camille är övertygad om har kommit fel. Men varje tisdag dimper ett nytt brev ner i brevlådan. Brev som långsamt rullar upp en historia fylld av längtan, desperation, vänskap och svartsjuka.
Jag tilltalas mycket av det lilla formatet och sidantalet. Att språket flyter lätt och sveper in mig i historien gör läsupplevelsen ännu bättre. Tre fjärdedelar in i boken tappade historien lite tempo vilket gjorde mig orolig. Men det tog sig igen på slutet. De sista sidorna ställde åter allt på sin spets. Skickligt!
Betyg:***+
Antal sidor: 268
Förlag: Forum
