Uncategorized

Dead in the family

Ibland är det skönt att byta läsgenre och gå från seriösare läsning till att sluka serier. Jag har alltid varit svag för bokserier. Från den tidiga ungdomens Kitty, Jolly och tvillingdeckarna via David Eddings fantasyepos till dagens vampyrfrosseri. Och nej, jag skäms inte ett dugg över det. Ibland är det skönt att låta hjärnan svepas med utan djupa analyser och funderingar.

För tillfället är det den amerikanska författarinnan Charlaine Harris och hennes serie om det lilla samhället Bon Temps och dess invånare som gäller. Huvudperson är den telepatiska Sookie Stackhouse och de vampyrer, varulvar och andra ovanliga gestalter som kommer i hennes väg. Dead in the family är bok nummer tio i serien och jag måste säga att de fortfarande håller. Det var en liten dipp i bok tre fyra, men sen tog det sig igen.

Den här gången får Sookie en smått ovälkommen inneboende när hennes kusin (genom mormoderns snedsteg) flyttar in. Pojkvännen/ maken Eric som fortfarande är vampyrernas ledare i regionen har problem med Victor, kungens handgångne man. Situationen blir inte bättre av att Erics skapare dyker upp tillsammans med en ny lillebror, en smått galen yngling, som visar sig vara en inte helt okänt tsarson från Ryssland. Låter det otroligt? Japp! Fullkomligt och ändå alldeles fantastiskt.

Att läsa serier påminner väldigt mycket om att titta på såpoperor på TV. Även om det inte alltid är en otroligt bra handling så fortsätter man ändå att läsa. Man vill veta hur det går, vad som händer i huvudpersonernas liv. De blir nästan som en i familjen.
Därmed inte sagt att Dead in the family är dålig eller tunn i handlingen. Verkligen inte. Jag tycker som sagt att handlingen håller. Den här gången var den någon mindre blodig än den senaste, men ändå, vi pratar om vampyrer, klart böckerna är innehåller blod, och sex. Konstigt vore det annars och Ms Harris är duktig på de beskrivningarna. Det är kletigt och kladdigt med tydliga ljudeffekter i de blodiga partierna. Och erotiska beskrivningar är hon riktigt duktig på. De är ångande heta och ändå, när man läser noggrannare är det inte särskilt detaljerat beskrivet, snarare tvärt om, men man fyller i det som saknas.

Som gammal fantasyläsare har jag inga som helst problem med att läsa om fantastiska varelser som vampyrer, varulvar, feer/ älvor, skiftare och andra. Men, och det här tror jag är vikigt för mig, jag läser böckerna på engelska. Det känns inte alls lika konstigt som på svenska.

Betyg: ***+
Antal sidor: 352

Förlag: Orion publishing group

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tolv + tolv =