Så här i Halloweentider passar det väl alldeles utmärkt att sjunka ner i soffhörnet med en skräckfylld novellsamling. De odöda bjuder onekligen en del läskig höstläsning.
 |
| De odöda |
I novellsamlingen De odöda har Semic samlat såväl svenska som utländska mästare inom genren. Här samsas gamla rävar som Edgar Allan Poe och Selma Lagerlöf med nya stjärnskott på skräckhimlen som Caroline L Jensen och Amanda Hellberg.
Jag är långt ifrån någon skräckexpert men i De odöda finns en hel del läsvärda noveller. Allt ifrån Carolines blodiga läskighet som antagligen får flera av oss att titta till en extra gång i spegeln eller till och med undvika speglar över huvud taget. Till Amandas novell som inte är blodigt läskig utan mera mysrysig. Johan Theorins novell tillhör tillsammans med Poes klassiska svarta katt favoriterna i samlingen.
Fördelen, och för den delen även nackdelen, med novellsamlingar är att man hittar favoriter men även mindre tilltalande bidrag. Alla noveller passar mig inte och det är ofrånkomligt att man jämför dem med varandra. Det är lite som när man lyssnar på en platta, vissa låtar fastnar direkt och blir favoriter medan andra spolas över.
Det är först under det senaste året som jag upptäckt novellsamlingarna. Tidigare har jag saknat kontinuiteten i berättelserna. Har saknat en berättelse att sjunka ner i och låta mig svepas bort av. Numer inser jag fördelen med det korta formatet, och efter några egna försök respekterar jag också författarinsatsen. Att skriva kort är minsann inte lätt. Ibland är jag övertygad om att det är svårare att få till bra kvalitet och spännande innehåll på några få sidor.
De odöda erbjuder läskig och mysryslig läsning som passar väl i höstmörkret. Men läs en novell i taget. Ge orden tid att sjunka in, då gör du författarna mest rättvisa.
Betyg: ***
Antal sidor: 156
Förlag: Semic
