Carol – filmatiserad klassiker

Att en bok blir film är inte alltid så lyckat, och inte heller någon garanti för att det är en bra bok. När vi senast träffades för en Stor Bokcirkelträff var de som sett Carol i höstas eniga om att filmen var fantastisk och att boken var riktigt bra. De var inte fullt lika eniga om hur väl boken och filmen stämde överens, vilket är intressant i sig. Tänk vad olika man uppfattar det man läser och/ eller ser.

Carol skrevs under pseudonymen Claire Morgan 1952 och det är om man tänker tillbaka kanske inte så konstigt. Det är trots allt historien om förbjuden kärlek, om omoral och brutna löften och jag gissar att det inte var helt lätt för Patricia Highsmith att få någon att ge ut den, trots den tidigare succéen med Främlingar på tåg. Det är heta, brännande frågor som tas upp.

Likaså blev det bitvis heta diskussioner i grupperna när vi bokcirklade om boken.
Lekte Carol bara med Therese?
Och Carols man, älskade han sin fru eller stannade han av rädsla för skandalen?
Hur kunde man ta barnet ifrån henne?

Carol är en bok som engagerar och som uppenbarligen går att läsa på lite olika sätt. Jag tillhör nog dem som hade ett par rosafärgade glasögon på när jag läste för jag var, och är, övertygad om att han älskade sin fru så mycket att han var villig att gå med på nästan vad som helst för att få behålla henne. Likaså såg jag kärleken mellan Carol och Therese som varm och uppriktigt. En passion som är svår att motstå. Jag tolkade det inte som om Carol lekte, satt med all makten.

Men som sagt, tänk så olika man kan uppfatta det man läser.

Många funderingar och jämförelser mellan dåtid och nutid kom också upp. Hur hade det uppfattats om boken kommit ut idag? Hade någon ens reagerat? Eller är det till och med så att den inte ens hade getts ut för att det är så vanligt, ingen big deal liksom? Vi var inte helt överens där heller kan jag meddela.

Kontentan av vårens klassikerläsning är att vi tyckte om boken, språket är lätt och flyter bra även om vi alla av någon anledning som vi inte lyckades identifiera läste den i etapper, ingen av oss hade klarat av att sluka den från pärm till pärm. Kanske är intrycket för många på en gång, Highsmith är skicklig med orden och berättar mycket på få rader.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 − tre =