Cap Esterel

Tema för årets Bokmässa i Göteborg är tyskspråkig litteratur. Till min skam upptäckte jag vid en genomgång att jag inte kunde komma på en enda tysk författare eller ens en bok som utspelade sig i Tyskland. Alltså, bortsett från de obligatoriska klassikerna man var tvungen att ta sig an i skolan.

Men nu har jag läst Cap Esterel av Tanja Langer, ett av Tysklands nya stjärnskott på författarhimlen och en del i den litterära strömning som kallats Fräuleinwunder, en grupp kvinnliga författare som slagit igenom stort.

Cap Esterel handlar om tre personer, Michael – en ung arkitekt som unnar sig några veckor på franska Rivieran, Elisabeth – som var Michaels stora kärlek samt Hélèn som är på semester med sina två barn. Man får växelvis följa deras öden och sakta klarnar bilden av hur de hänger ihop, nästan. Alltså, det här är ingen lätt bok. Jag är ännu inte säker på att jag förstått allt.

Det är en tunn liten bok, men mycket innehållsrik. I korta kapitel, ibland bara några rader långa, framträder karaktärerna genom sina tankar eller beskrivningar av de situationer de befinner sig i. Språket är vackert, nästan poetiskt, och valet av ord är omsorgsfullt och skapar tydliga bilder utan att det egentligen förekommer några som helst beskrivningar, mest bara känslor. Men, nästan allt är skrivet i jagform och det är svårt att veta vem som är jag i de olika kapitlen. Själv har jag tyvärr inte koll.

Bloggvärlden och tidningarna är fulla av lyriska kärleksförklaringar till den här boken, själv är jag kluven. Språket är många gånger så vackert att jag njuter av det utan att bry mig om att jag inte förstår hur handlingen hänger ihop. I längden är det naturligtvis ohållbart, men vackert är det. Kanske tar det ett par dagar att smälta den, kanske kommer bitarna att falla på plats så småningom. Just nu känns det mest frustrerande att det finns saker jag inte fattar, men det är säkert bara nyttigt.

Betyg: **
Antal sidor: 132

Förlag: Thorén & Lindskog